Japan till bords » wagyu

Tokyos bästa burgare

Susanne — Sat, 20 Nov 2010 13:30:04 +0000

När åt du en riktigt god hamburgare senast, och var någonstans? Svaren är antagligen lika många som antalet läsare (svara gärna i kommentarsfältet!). Ett stenkast från metrostationen i Ebisu fås Tokyos i mitt tycke bästa hamburgare. Priset är visserligen mer tilltaget än normalt i hamburgersammanhang (cirka 1500 yen) men jag vågar utlova en smärre sensation för de smaklökar som styr kosan till Blacows. Den väl tilltagna biffen är nämligen uteslutande gjord på japanskt wagyukött (även känt som Kobe beef) och tillagas från scratch medan du väntar. Rykande het serveras den vid bordet (inga värmeskåp här inte!) och redan efter den första tuggan lär du vara fast. Biffen är saftig med tydlig grillsmak och brödet är frasigt intill perfektion. Hatten av.

I lokalen som snarare för tankarna till jaktstuga än flottig snabbmatsrestaurang, bakas även hamburgerbröden i ett hörn. Bland tillvalen och listan över toppings återfinns klassiker som bacon och ost, men även svamp, jalapenos och proscutto har sin plats. Kvällens val föll på avokado, tomat och mozarella för egen del och resultatet gjorde mig inte besviken. Handen på hjärtat kan det aldrig gå fel på Blacows. Tacka de svarta wagyukorna för det!

För karta och mer information om konceptet, se Blacows hemsida.

Bentolunch på Nobu

Susanne — Wed, 09 Jun 2010 03:45:22 +0000

Bentoboxen är den obligatoriska lunchkompanjonen för miljontals japaner. Med sina många små fack till bredden fyllda med grillad fisk, grönsaker, omelett och givetvis ris, är benton som ett lapptäcke av färger och smaker.

På Nobu har man tagit fasta på bentotraditionen och serverar en stor gourmetvariant under lunchen för överkomliga 3000 yen. Boxen är faktiskt så stor att vi inte orkade äta upp allt trots att ögat gärna ville. Best in show var utan tvekan den snabbhalstrade tonfisken serverad med en yuzudressad sallad och sesamsalsa. Mjällare bitar än dessa har jag nog aldrig fått och då befinner jag mig ändå mitt i världens största tonfiskutbud! Även den tunt skurna rostbiffen av wagyunöt är värd en snar omtagning. Och jag har fått ett nytt tips att dela med mig av: testa att servera en klick wasabi till oxfilén nästa gång och upptäck att kryddsmöret därmed har gjort sitt.

Till Nobu kommer man med den grå Hibiya line (station Kamiyacho) eller via den gröna Nambuko line (station Roppongi-Itchome).

Molekylära tapas

Susanne — Sun, 23 May 2010 10:20:50 +0000

Tvära kast är man ju ganska van vid i köksregionerna och steget från mul- och klövsjukan i förra inlägget, till dagens molekylära tapas kunde inte vara längre. Från tragik till show om man så vill.

Tillsammans med vänner som i skrivande stund sitter på flyget tillbaka till Sverige, besökte vi den högtflygande Tapas Molecular Bar i fredags. Baren är vida känd för sin kemiska experimentlusta och beströdd med en välförtjänt stjärna i den röda guiden.

Från första parkett längs baren följer man kockarnas imponerande precision och endast sju gäster tas emot per sittning. Fast så mycket matlagning ser man i ärlighetens namn inte, det mesta är förberett och i många fall är det bara serveringen som återstår. Den fasta menyn är lång, upp till 20 små rätter, och spänner över flera av världens bästa kök. Spansk Iberico skinka, italiensk parmesanost, rysk kaviar, fransk foie gras, listan kan göras lång. Men huvudfokus ligger naturligt nog på det japanska: wagyu så mör att den kan skäras med sked, pilgrimsmussla, misosoppa, sjögrässorbet och säsongsgrönsaker. Vit sparris med murklor, ett par korn belugakaviar och parmesanfond hör mina klara favoriter.

En kväll i sällskap av flytande nitrogen, blodapelsin “kaviar” (bilden), oväntade smakmöten och spännande textur ger upphov till många samtalsämnen och timmarna rinner snabbt iväg utan att man tar någon notis. Den utan jämförelse mest uppseendeväckande rätten är måltidens sista – en till synes modest citrussallad serverad med en liten röd magic bean. Bönan med afrikanskt ursprung tingar ett styckpris på 700 yen och vi skulle snart förstå varför. Efter att ha sugit på den under en minut kan man nämligen konstatera att smaklökarna har blivit lurade och gjort den sura citronen söt!

Ett besök på Tapas Molecular Bar är inte billigt men i gengäld bjuds man på en fartfylld show och går därifrån med belåten min. Baren ligger på 38e våningen i Mandarin Oriental Tokyo och dit kommer man bl a med Ginza line, station Mitsukoshimae.

Yakiniku

Susanne — Fri, 26 Mar 2010 00:25:10 +0000

Yakiniku är en återkommande favorit när smaklökarna suktar efter riktigt bra kött. Direkt översatt betyder yakiniku “grillat kött” men det är ett namn som gör dålig rättvisa åt en rasande god rätt. Tunt eller lite tjockare skivad marinerad biff och säsongsaktuella grönsaker grillas eller halstras sekundsnabbt över bordshällen, doppas i soja och bokstavligen smälter på tungan. Bonjour – adieu. Absolut bäst är köttet från den omtalade japanska wagyu kon. Yakiniku går också ofta under benämningen “korean barbecue”, kanske på grund av koreanska sidorätter som kimchi och bibimbap. Huruvida rätten har koreanskt eller inhemskt japanskt ursprung låter jag vara osagt men konstaterar att yakinikurestaurangen i sin enkelhet är ett vinnande koncept: köket garanterar kvaliteten på råvarorna och gästerna sköter tillagningen! Inte utan att man nyfiket undrar när vi får se svenska motsvarigheter.

Vårt bästa yakinikuställe är Beef Kitchen i Nakameguro. Många andra är visserligen kvalitetsmässigt jämförbara men allt som oftast också väl inrökta och skumt upplysta. Beef Kitchen är modernt och stylish, och de fräscha råvarorna motsvarar alla förväntningar. Dessutom är det relativt tillgängligt både geografiskt och språkmässigt (engelsk meny). Den som kommer hit får inte missa husets specialitet LIVE gelato till dessert, en riktigt showpiece i rök och mystik.

På toaletten får man på typiskt japanskt manér nyttja ett batteri av munskölj, tops och blotting-papers, och när man belåtet lämnar Beef Kitchen efter en lyckad kväll får man tuggummi med notan. Bara en sån sak.

Till Nakmeguro kommer man via Hibiya line. Från stationen är det en 5 minuters promenad till Beef Kitchen längs en söt och lite gammeldags affärsgata.

The Meat Guy

Susanne — Thu, 28 Jan 2010 08:02:24 +0000

Bild på wagyuko lånad från camdenpark.net

Även om det har skrivits spaltmeter om de japanska wagyu korna och den sk Kobe biffen som bokstavligen smälter på tungan (helt sant!) så är det något jag som gaijin saknar i de japanska köttdiskarna. Inte ofta men så där emellanåt när man helt enkelt har fått nog av fisk i alla dess former stavas min och många andra västerlänningars längtan: K-O-R-V.

Tjock och härlig färsk korv kryddad med soltorkade tomater, cayennepeppar, parmesan, harissa eller lönnsirap. Boten finns som tur är att få hos onlineföretaget The Meat Guy. Mannen bakom (den visserligen grafiskt eftersatta) hemsidan heter Jason P. Morgan och är en humoristisk amerikan (precis som företagstiteln indikerar!), som vurmar för all slags kött av god kvalitet. Med ett knapptryck och efter två dagars väntan har så mitt efterlängtade paket fyllt med korv levererats till dörren idag och (kött)festen kan börja!