Varför krångla till det och frångå ett vinnande koncept. Eller? Just precis [...]]]> Dumplings, samosa, mandu eller gyoza, jag gillar dem i alla former och varianter! De traditionella japanska gyozorna provlagade jag för en tid sedan efter konstens alla regler: fyllde, vek skinnen i halvmåneform, ångkokte och stekte dem slutligen krispiga i sesamolja. Resultatet var enastående gott.

Varför krångla till det och frångå ett vinnande koncept. Eller? Just precis därför har tanken på utveckling i “gyozamakandet” förföljt mig sedan dess. Man borde ju kunna fylla skinnen med nästan vad som helst. Sagt och gjort.

Igår kryddade jag färsen med lika delar svensk skog i form av vitlöksstekt svamp, timjan och en gnutta rosmarin, och solid japansk bas: prima fläskfärs, aka miso (röd), silkes tofu och den chiliheta kryddblandningen shichimi togarashi. Succén lät inte vänta på sig och redan mal tankarna vidare på nya roliga smakmöten.

Vad tror ni om kombinationen yuzu, ingefära och lammfärs? Eller grovkorning skånsk senap, sankyo miso (den söta vita) och fläsk- eller vildsvinsfärs? Wasabi, äpple och räkor; eller krabbkött, wakamealger, tofu och lite syrlig shinsu miso? Eller varför inte spinna vidare på det lyckade påskmötet mellan pilgrimsmusslan och det gröna matcha teet nu när jag väl har fått upp ångan..