Fisk och skaldjur håller en fantastisk kvalitet i Japan och utbudet är ojämförbart brett. Det är [...]]]> Tro’t eller ej men det är inte alla veckans dagar det serveras japanska rätter i mitt kök. Även jag kan få nog av soja ibland och i dess spår istället cravings efter vitlök, mustiga tomatsåser, potatis och Biff a´la Lindström.

Fisk och skaldjur håller en fantastisk kvalitet i Japan och utbudet är ojämförbart brett. Det är med andra ord en ren fröjd för ögat att stryka runt i fiskavdelningen i min lokala mataffär. Ja, du läste rätt: fiskavdelningen. Det är ingen ynka disk vi talar om utan en hel avdelning med lika delar styckade och färdigförpackade färska fiskar, manuell betjäning och försäljning av hela fiskar vackert presenterade på is, samt stora vattentankar med levande skaldjur. Varje inköpsrunda är sålunda ett litet äventyr i sig självt eftersom man aldrig i förväg vet på vad som får följa med ner i korgen.

Idag blev det bläckfisk (den som heter squid på engelska och översätts som tioarmad bläckfisk. Ofta kallas den dock calamari efter italienskan). Som om det vore det självklaraste valet i världen pekade jag på 4 stora bläckfiskar och bad att få dem rensade. Och jag som aldrig tidigare har tillagat bläckfisk! En spottstyver kostade kalaset och väl hemma kunde jakten på det perfekta receptet ta sin början.

I Japan är bläckfisken (ika) väldigt vanlig och äts antingen färsk som sushi, fylld med ris eller torkad som snack till sake. Inget av ovanstående lockade tillräckligt när jag nu skulle begå en jungfrulig provlagning. Och så var det då det där med cravings efter medelhavssmakerna. Valet föll på fylld bläckfisk i tomatsås precis som Paolo Robertos numera berömda fastrar vill ha det.

Det utmärkta receptet hittar du här.

Hur det gick? Det kunde inte ha gått bättre! Om man ber om att få bläckfiskarna rensade så är det bara att skölja dem, dra bort skinnet och fylla med valfria godaker. Om benen sitter kvar drar man ut dem och den “pinne” som ser ut som en plastbit, sköljer bläckfisken noggrant inuti och drar bort skinnet på utsidan och avlägsnar fenorna/vingarna. Inte svårt alls och jag förstår ärligt talat inte vad som har hållit mig borta så länge. Framöver ska det lagas bläckfisk minsann!

Torkad bläckfisk är visserligen en populär souvenir från ön Sado men jag var inte så sugen på att prova..

Till vänster i bild syns konserverat krabbkött och bakom skymtar en ask prisbelönt camembertost. De två burkarna med [...]]]> Helgens skidresa på Hokkaido resulterade inte enbart i ömma ben och rosor på kinderna. Med i bagaget har vi också spännande matsouvenirer från Japans nordligaste ö. Hokkaido är nämligen känt för två saker i synnerhet: mejeriprodukter och skaldjur.

Till vänster i bild syns konserverat krabbkött och bakom skymtar en ask prisbelönt camembertost. De två burkarna med guldlock till höger i bild innehåller fermenterat och kärnat Hokkaidosmör. Utan att ha säkra belägg anar jag att den fermenterade varianten är syrlig medan den färska är sötare i smaken.

Den blå asken med snöstjärnorna i bakgrunden innehåller vit choklad och blir en perfekt omiyage (souvenir) till mannens kollegor. Som den japanska seden bjuder är presentinslagningen minst lika viktig som innehållet.