Japan till bords har korsat “kanalen” och förflyttat sig till händelsernas centrum i Shanghai. För det verkar vara här det händer våren 2010. Världens blickar är riktade mot världsutställningen som invigdes för en vecka sedan och även om ett expo inte är lika stort som OS så har fenomenet Kina lyckats dra uppmärksamheten till sig på nytt. Och Shanghai är en skönhet som tål att tittas på – hipp, modern och fortfarande prisvärd.
Här äter jag helt ok ramen nudlar hos Kungfu noodles med skaldjur och grönsaker för 32 kinesiska yaun, dryck inkluderat. Till tonerna av Lady Gaga sörplas det nudlar ur plastskålar i en miljö med grå sammetssoffor, vinröda bambutapeter och en stor väggmålning med traditionella kinesiska figurer. Plastigt och kitschigt så det förslår men det funkar -plastic is fantastic! Kanske är det just precis en spegling av dagens Shanghai.
Ingen verkar ta någon större notis om mig trots att jag med all sannolikhet beter mig abnormt när jag fotar maten, pillar bort huvudena på räkorna och lämnar halva den gigantiska nudelportionen kvar. I ett annat hörn sitter en businesskille och surfar på sin HP och ingen verkar ta någon notis om honom heller. Kanske är det så här.
Kontrasterna med ramenställena i Tokyo är tydliga och kunde knappast vara större. Medan den japanske kocken kokar sin buljong på saftiga fläskben till perfektion, syns nudelmästaren hos Kungfu inte till. Inte köket heller för den delen.
Idag fortsätter upptäcktsfärden och jag har skäl att tro att det vankas riktigt bra dumplings under dagens lopp.
Att tulla på perfektionen kan inte vara lätt. Detta efter att ha läst inägget från matrestaurangerna i Shanghai. Kontrasten i tillberedning är tydligen uppenbar men säkert intressant att på plats känna av ev skildnader i kvalité.
Spännande att följa i nästa inlägg.
Hälsar Lars
@Lars H: det är inte så mycket en skillnad i kvalitet (det kinesiska köket kan också vara fantastiskt!) som i stoltheten över råvarorna, tillagningsmetoderna och resultatet. Den japanske kocken, oavsett om han jobbar på en ramenrestaurang med fem stolar eller serverar sina gäster flerstjärnig gourmetmat, är en väldigt trovärdig marknadsförare av sina “produkter” och är varje dag beredd att sätta sin yrkesheder på spel. Jag har en känsla av att den approachen inte är lika vanlig i kinesiska kök.