Hade aldrig tidigare hört talas om maten från Japans södra ö Kyushu, när jag som ensam västerlänning blev medbjuden till en izakaya med kyushuanskt kök häromkvällen. Mat och dryck skulle uteslutande ha sitt ursprung från staden med det pittoreska namnet Saga och några av japanskorna i sälskapet visade sig dessutom vara återkommande gäster. Mina redan högt ställda förväntningar skruvades upp ytterligare. Här skulle det provas på nya rätter minsann!
Medan resterande damer drack regional sake och shochu (i varierande mängd och framgång) höll jag mig till favoriten umeshu, den sötsura plommonlikören med en aning beska som passar så bra till japanska smårätter.
I en strid ström serverades därefter grillad nagaimo (som jag kände igen från Delicious Nippon del 4 men aldrig haft chans att prova), lättsaltad rå aubergine (lite blek), runda gyozor, rå vårlök med mayodipp, sakemarinerad bläckfisk i misosås, och en fantastisk halstrad lammsashimi.
Det verkligt intressanta kom först en stund senare när kocken kom ut och demonstrerade vad jag för en sekund misstog för en torr snok, men som visade sig vara warasubo, torkad ål (naturligtvis, detta är ju Japan där man äter fisk av alla de slag men inte ormar, vad tänkte jag på?). Oväntat god, lite läderaktig och relativt salt var den när den serverades i sojamarinad. Upplevelsen började vid detta laget bli intressant snarare än kulinarisk.
Kvällen kröntes av det som i min mening var måltidens bästa: friterade fenor från rocka, eihire. Lika märkligt som det kan låta var det gott att doppa i smaksatt majonnäs och äta som snacks (till höger i bild). En annorlunda izakayaupplevelse var till ända och jag vände hemåt från Saga(n)s värld.
