Potatismoset hos Joël Robuchon är säkerligen en av restaurangvärldens mest berömda och samtidigt kontroversiella rätter. Det sägs att det är just moset som ligger bakom hans fantastiska framgång som stjärnkock. Andra har bloggat på ämnet före mig och informerat om både potatissort (FB 15) och att det enkla och självklara svaret bakom kontroversen stavas SMÖR, som så många gånger förr. 50-50 i förhållande till potatismängden om man ska vara exakt. Betänk det för ett ögonblick, ett kilo potatis kräver enligt receptet lika mycket smör. Tanken svindlar.
I min japanska tankevärd borde en portion av Robuchons berömda mos räcka som bränsle åt en sumobrottare en hel vecka. Ett argument som kanske avskräcker en del men en gång är ju som bekant ingen gång och mot nyfikenheten har jag ingen annan bot än att provsmaka. Föga överraskande är moset naturligtvis en kaloristinn knock-out. Godare finns helt enkelt inte, slutdiskuterat. För att bevisa poängen publicerar jag en bild som talar sitt tydliga språk: så nära en smörbytta man kan komma men fortfarande övertyga i rollen som potatismos.
I Tokyo finns det fler franska restauranger än vad någon kan hålla reda på och en vurm för det franska köket som saknar motstycke utanför Paris. Överst på tronen sitter Joël Robuchon stadigt med sina 7 Michelinstjärnor spridda på tre restauranger. Därtill café och bageributiker. Få saker verkar kunna rubba kärleksförhållandet mellan stjärnkocken och hans trogna skara Tokyobor. Själv är jag mer svårflörtad och efter två besök med relativt loj service och stora hål i plånboken hade det varit lätt att grymta lite om snobberi och minimala portioner. Om det inte vore för det där ruggigt goda potatismoset.
Jag måste säga att jag avstår tack!