Ett stenkast från Ikebukuros station serverar Tokyos gladaste ramenkock stolt sin nudelsoppa. Man hade trott att ett restaurangkoncept som bygger på en endaste rätt och fem fasta stolar längs en par meter lång disk är ett högriskprojekt. Men så är detta ju Japan och den här typen av krypin en vanlig syn. Oftast ringlar sig köerna långa utanför populära ramen-restauranger, men idag har vi turen med oss och får genast plats längs disken.
Frun kokar äggnudlarna medan han själv med säker hand kryddar upp den kraftiga buljongen av kyckling och fläskben med miso, sesam och chilihetta av önskad styrka. Portionen toppas med köttfärs, en ägghalva och ett nystan sjögräs.
Runt omkring oss sörplas det ljudligt och förnöjt, ett säkert tecken på god kvalitet. Ramen ska helst ätas omgående när soppan är het och nudlarna al dente. Medan andra gäster tolkar det där med snabbmat bokstavligt och avlöser varandra i strid ström, dröjer vi oss kvar och småpratar med kocken. Först när både familjealbumet och kryddblandningen har ventilerats trillar vi ut i duggregnet igen, lyckligt leende.
